I helgen träffades styrelsen för att diskutera framtiden på Almåsa, sedan fick de sällskap av representanter från de regionala föreningarna för kommande rundabordssamtal.
– Vi vill lyssna in vad organisationerna tänker och tycker, säger rådgivaren Neven Milivojevic.
Under styrelsedagarna låg fokus på hur FSDB ska arbeta kommande kongressperiod. På söndagen välkomnade FSDB:s ordförande Klas Nelfelt de regionala föreningarna och Neven Milivojevic berättade om upplägget och syftet med de nästkommande två dagarna.
– Det finns flera syften med att vi samlats de här två dagarna: ett av dem är att vi vill lyssna in vad organisationerna tänker och tycker och därför är det viktigt att vi har med de regionala föreningarna så att vi får med medlemsstyret, och styrelsen som ska ta de svåra strategiska besluten. Ett annat syfte är att samtidigt som vi har mötet kunna påverka och bygga relationer med aktörer eller partners, säger han.
Färdtjänst och rehabilitering
Klas Nelfelt berättade sedan om två olika problem inom färdtjänst och hur FSDB skulle kunna arbeta med frågan framöver.
– Det ena är att kunna få rätt till färdtjänst, den andra delen är att om man har färdtjänst hur tryggt är det? Har vi medlemmar som blir nekade behöver vi veta det: vi behöver fallbeskrivningar, vi behöver konkreta exempel, säger han.
Han berättade sedan om rehabiliteringens bakgrund.
– Om vi backar 20 år i tiden eller ännu mer fanns inte dövblindteam, utan det var kontaktperson och rehabilitering som syncentral och liknande, men så bildades dövblindteam som skulle fokusera på just dövblindhet och hur vi skulle få bättre rehabilitering, säger Klas Nelfelt och fortsätter.
Diskussionen fortsatte med tema rehabilitering och Klas Nelfelt undrade om föreningarna tyckte att ett nationellt resurscenter för rehabilitering skulle vara en god idé.
– Är det så att vi behöver ett nationellt resurscenter dit vi med dövblindhet kan åka till och få våra behov kartlagda? Det kan vara punktskrift, teckenspråk? Är det något vi ska jobba med? frågade Klas Nelfelt.
Panelsamtal, Talför och Nkcdb
På måndagen diskuterades det hur det ser ut inom tolkområdet och de regionala föreningarna fick chans att berätta vilka problem som fanns hos medlemmarna. Sedan hölls en workshop med tema “Gränslandet mellan dövblindtolkning och ledsagning” där det framkom att det i de olika föreningarna ser väldigt olika ut. Exempel på personer som gjort sig illa under en resa för att det inte fungerat bra togs upp, medan andra var mycket nöjda. En slutsats var att det var i de folktäta regionerna som det fungerade sämre, framför allt när det kommer till när tolkuppdraget ska börja och förflyttning.
Efter förmiddagsfikat fick föreningarnas representanter berätta om sina erfarenheter och lyfta problematiken kring dövblindtolkning och ledsagning för gäster från Talför och Nkcdb.
Nkcdbs verksamhetschef Helene Engh tog plats längst fram för att berätta om trendspaning inom dövblindtolkning, hon inledde med en historisk tillbakablick och kom sedan in på nutiden. Där höll hon med om de tidigare diskussionerna.
– I de mindre regionerna är det inte så begränsat, men i de stora regionerna kanske man får tolk till uppdraget men ingen möjlighet att ta sig dit, för att ledsagningen till och från platsen avslås, säger Helen Engh.
Hon berättade också om ny forskning och om intervjuer de gjort med personer som fått avslag på insatsen ledsagning enligt LSS.
Dagen fortsatte sedan med panelsamtal. Representanter från FSDB, Talför och Nkcdb för att diskutera regionala skillnader gällande dövblindtolkning och ledsagning. FSDB och Nkcdb betonade behovet av tydligare krav och bättre samverkan.
En nationell funktion föreslogs för att definiera ledsagning och höja kvaliteten, då brist på utbildade tolkar och ekonomiska resurser är fortsatt stora utmaningar. Talför föreslog öronmärkning av statsbidrag och enades om vikten av dialog och samarbete mellan aktörer som FSDB, Talför och Nkcdb. En nationell strategi diskuterades, för att minska ojämlikhet och förbättra utbildning och finansiering.
Syntolkning: Neven Milivojevic på Almåsa. Klädd i beige kavaj och blå skjorta.