Protest mot husarrest: Ann Jansson

FSDB lanserade tidigare i år kampanjen ”Protest mot husarrest” inför valet 2026. Det gjorde vi för att uppmärksamma hur indragna insatser påverkar livet för personer med dövblindhet.
I den första delen berättar FSDB-medlemmen Ann Jansson om hur livet förändrades när hon förlorade sina LSS-insatser. I dag måste hon anpassa vardagen efter när hjälpen finns tillgänglig.

 

Videon är publicerad på YouTube och delad på Facebook och Instagram.

Transkribering med syntolkning:

Syntolkning första bild: En vit bakgrund med ett fängelsefönster i bakgrunden (denna bakgrund är återkommande genom hela videon där text förekommer). Text: Protest mot husarrest, FSDB:s logotyp.

Ett foto på Ann Jansson som längtansfullt tittar ut genom fönstret.

Text: Ann Jansson är 58 år och har dövblindhet. I många år har hon haft rätt till LSS. Ett stöd hon nu plötsligt nekats, trots att synen har blivit sämre.

Jag är ju uppväxt med dövblindhet från när jag var liten. Och min gamla dövblindkonsulent på den tiden, det hette ju dövblindkonsulent på den tiden, hon rekommenderade att jag skulle söka LSS-insatser.

Ja, funderade jag lite på det och tänkte att jo, det behöver jag nog, ledsagning och så vidare. Och då rekommenderar jag att jag skulle stärka hos kommunen. Så jag gjorde en ansökning och fick den beviljad för LSS på 40 timmar. Ja, jättebra tyckte jag framför allt.

Fram tills ungefär 2015. Då började det komma signaler i samhället att folk förlorade sina LSS-insatser och jag kom ihåg att det här de hade låtit med insatser inte skulle förändras eller utan det skulle vara permanent. Och det tyckte jag kändes väldigt bra, väldigt tryggt. Så jag tänkte inte så mycket mer på det.

Och så fick jag ett brev en dag där jag läste att jag hade LSS och det var ett nytt, en ny ansökan som skulle göras för en ny period. Det var en uppföljning som man gjorde varje år. Tidigare hade man inte behövt göra det, utan då hade det bara rullat på, men plötsligt så började det bli att man skulle göra det var besök och man skulle prata om det här och göra uppföljningar.

Och sen så fick jag ett brev där det stod att, att det var ett beslut att jag skulle bli av med min LSS och jag blev ju helchockad. Och de hade ju sagt att min LSS-insatser skulle vara permanenta så jag förstod inte alls vad som hade hänt. Varför skulle det tas bort?

Text mot vit bakgrund: Plötsligt fick Ann Jansson besked om att hon bara skulle få 19 timmar, i stället för 40. Hon överklagade och förlorade då alla timmar.

Och då blev det att jag blev av med allting helt och hållet, så då fick jag ingenting alls. Men jag har fortfarande inte fått något svar varför mina LSS-insatser slopades helt och hållet, om det var ekonomiska skäl eller om det var att mitt liv hade förändrats? Jag förstod ingenting. Den frågan är fortfarande obesvarad.

Jag var otroligt förtvivlad då. Och känner mig otroligt deprimerad och sen så erbjöd de att jag skulle kunna använda SoL-insatser, socialtjänstinsatser i stället och då tänkte jag, jaha LSS, SoL, varför ska jag byta från LSS? Jag tillhör ju inte SoL. Då blev jag ju tvingad att använda SoL-insatser för jag måste ju ha ledsagning och då sa de att jag kunde ha hemtjänst.

Jag tänkte hemtjänst, jaha okej, men ja, det är väl bra att få hjälp med städning och så vidare. Men det var ändå en väldigt svår process att få ihop det här med ledsagning och hemtjänst.

Text mot vit bakgrund: Med hjälp av ett juridiskt ombud och dövblindteamet begärde Ann omprövning av beslutet.

För nu har det ju gått tio år från att jag förlorade mina LSS-insatser och jag tänkte att det här håller inte. Det går inte. Jag kan få leva mitt liv på det här sättet. Det räcker inte med solinsatser, så jag argumenterade och la fram mitt ärende. Och det känner jag mig väldigt nöjd med och så hade jag tagit in massa med intyg hur mitt vardagsliv ser ut, hur det fungerar ute i utemiljö.

De skrev ner allting och så ser de också hur jag ser i dag. Hur fungerar min syn? I dag gjorde olika undersökningar så jag hade ett rejält underlag och så skickades det här till domstolen då och så fick jag en ny dom.

Så fick jag brev att tyvärr avslag och jag. Vad då avslag? Jag förstår inte varför det jag har läst igenom allting och det vill säga, de tycker att jag har ett bra liv. Jag har en bra med min sambo och jag har ett jobb och så vidare.

Har hon verkligen förstått att hur dåligt jag verkligen ser? Har ni läst mina intyg och de här argumenten? Det känns. Jag tror inte. Ens att de har läst det utan de har liksom. Ja, det här och så lägger vi det på högen.

Text mot vit bakgrund: Hon överklagade till Förvaltningsrätten och sedan till Kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till Kammarrättens avgörande.

Jag förstår inte, förut fick jag LSS och då såg jag ju ganska bra i alla fall jämfört med i ett tag. Det borde ju vara tvärtom. I dag borde jag få full LSS i princip.

Text mot vit bakgrund: Vad tänkte du när du fick veta att du inte tillhörde personkrets 3 och inte längre var berättigad till LSS?

Självklart, så blev jag ju väldigt besviken. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag förstod inte.

Förstår de att jag verkligen har dövblindhet och det har jag ju haft sedan barnsben liksom. Och just att en handläggare har sagt att det här skulle vara en permanent. Insats att det inte skulle ändras och jag känner mig väldigt trygg och nöjd med det. Var stadsdelsförvaltningen hade sagt. Men så helt plötsligt bevändes allt på sin ände.

Text mot vit bakgrund: Hur har de indragna insatserna påverkat din vardag?

Det påverkar väldigt, det påverkar mitt liv väldigt negativt. Det begränsar mitt liv väldigt. Mitt liv har ju blivit försämrat och jag har svårt att planera saker. Jag behöver ledsagor och så vidare, och jag har hemtjänsten.

Och sen hemtjänsten och boendestäder. Det är ju på vardagar och bara ett begränsat antal timmar och aldrig på helger. Så jag känner att alltså hela. Där vill ju jag planera och göra saker och ting, men det går inte, utan nu måste jag följa andras klockor hela tiden och, och jag kan inte riktigt planera det.

Om jag vill göra någonting så nu måste jag vänta till fyra dagar innan jag kan få hjälp. Och så går de och så tänkte jag attans jag glömde ju det här. Det där skulle jag behöva ja, men då får jag vänta en vecka till innan jag kan få någonting gjort så att jag måste hela tiden ha väldigt mycket saker i huvudet och komprimera saker och ting. Under den tiden de är här och det blir väldigt stressigt.

Text mot vit bakgrund: Hur skulle stödet vara utformat om du själv fick välja?

Ja, mitt drömscenario är ju att jag skulle kunna planera och ha en person. En person per dag, liksom jag vill ha en personlig assistent. Men det skulle ju kunna, den skulle kunna hjälpa med massa saker, vara mina ögon, hjälpa mig med kommunikation. En tolkning vid förflyttningar. När jag ska ta mig någonstans och att det ska vara en och samma person att vi kan planera saker tillsammans så att det blir en bra vardag, att man har flera timmar per dag så.

Jag kan få på den hjälp som jag kan så att jag kan vara självständig, så självständig jag kan.

Text mot vit bakgrund: Vad vill du säga till politikerna och tjänstemännen?

Jag tycker att det är fel på systemet idag och jag vet inte vart jag ska vända mig någonstans.

Text mot vit bakgrund: Ann Jansson vill ha tillbaka sina LSS-insatser. Efter att ha överklagat så många gånger vet hon inte längre vad hon ska göra för att förbättra sin situation.

Sista bild: FSDB anser att den som behöver LSS-insatser ska få dem. Lagen ska användas som den var tänkt när den utformades. Ingen ska sättas i husarrest för att man behöver stöd. Det här är vår protest mot husarrest. FSDB:s logotyp.

 

keyboard_arrow_up