Mode är viktigt för många och vissa köper nya kläder till garderoben varje månad medan andra shoppar mer sällan. Klädesplagg symboliserar vem man är som person och det vissa spenderar flera år med att försöka hitta sin egna stil. Nu har man även lyckas skapa plagg som kan hjälpa döva och blinda att kommunicera med omgivningen och andra människor. Två av förslagen som man vill testa på är att klädesplaggen skall ha vibrationer, värmesignaler och luktsignaler för kommunikation. Syftet är att man vill att plaggen och signalerna skall skapa ett vokabulär som den döve eller blinda senare skall kunna tolka. Signalerna och vibrationerna skall sitta på olika ställen som armen och ryggen för att personen skall kunna skilja på vad de olika signalerna förmedlar. Man vill även kunna införa internetuppkoppling till vissa produkter för att den blinde skall kunna veta var produkten befinner sig ifall den skulle bli borttappad. Då menar man att produkten skall kunna ha en egen IP-adress precis som en dator har.

Projekt Suitceyes av Högskolan i Borås

Några som arbetat med kläder med vibrationer och luktsignaler är studenter från Högskolan i Borås och projektet går under namnet Suitceyes. Forskning och utveckling av kläderna finansieras av EU och man har tänkt börja med projektet under första delen av år 2018 och beräknar att det kommer pågå under 3 år. Efter de 3 åren skall man ha färdiga plagg att uppvisa och testa för att se ifall projektet fungerar som det skall. Man hoppas kunna få in alla de funktioner man har tänkt men studenterna på Högskolan i Borås är lite osäkra på ifall man kommer hinna göra plagg med luktsignaler då det är lite mer komplicerat än värmesignaler. Oavsett hur många funktioner plaggen kommer ha kommer det hjälpa blinda och döva i kommunikationen och förhoppningsvis underlätta vardagen för många. Alla människor mår bra av att kommunicera och vara sociala med andra och kan man underlätta detta är det något som kan ge en roligare vardag för många som annars hade varit rädda för kommunikation på grund av missförstånd.

En enklare vardag

Vardagliga saker som att handla och besöka exempelvis en bra tandläkare stockholm kan med ens ses som jobbigt för en person som inte kan göra sig förstådd. Trots att teckenspråk finns att studera på gymnasiet och universitetet är det många som inte kan kommunicera med döva och blinda. Då kan de tycka att det blir jobbigt att fråga om hjälp när ingen förstår dom. Förhoppningsvis skall dessa plagg med värmesignaler och vibrationer hjälpa till att öka självförtroendet hos döva och blinda att socialisera sig och be om hjälp. Det är ett nödvändigt projekt som är ett stort steg framåt då vissa personer med funktionsnedsättning ofta glöms av, av samhället. Många är så pass upptagna med sina egna liv att de inte tänker att hjälpa andra som kanske har en svårare vardag och speciellt i storstäder blir det väldigt tydligt att många tycker det är jobbigt när folk inte förstår direkt.

Dövblindas rättigheter till stöd regleras genom lagen om stöd och service, LSS. Lagen finns för att även de med stora funktionsnedsättningar ska kunna leva ett gott och självständigt liv med arbete, studier eller annan meningsfull sysselsättning. Genom LSS kan den den som är dövblind till exempel få tillgång till tolk. Det är oftast kommunerna som ansvarar för att LSS följs, genom att LSS innehåller en individuell plan kan den som är i behov av biståndet få ett stort eget inflytande. Med funktionsnedsättningen dövblindhet behövs det en tolk som kan anpassa kommunikationen efter brukarens behov. För kommunikation med dövblinda används ofta taktilt teckenspråk som är vanligt teckenspråk som den dövblinda avläser med sina händer.

Har du hört talas om Haben Girma? Hon är ett stort namn inom dövblindhet och har under många år varit en pionjär och inspirationskälla för människor med olika funktionsnedsättningar. Hon är bland annat den första dövblinda som tagit examen från Harvard Law School och hon har även blivit belönad av Vita huset och Barack Obama för hennes kamp för en bättre vardag för världens dövblinda. Haben Girma föddes i Kalifornien efter att hennes mor flydde från Eritrea under det tidiga 80-talet. Under hennes uppväxt stötte hon på många utmanande situationer.

Haben Girmas uppväxt

Haben Girma har själv sagt att hon växte mycket under sin uppväxt på grund av att hon hade lärare som ställde höga krav på henne. Under sin skolgång hade hon tillgång till modern teknologi som hjälpte henne klara av uppgifterna och hänga med resten av klassen. Hennes äldre bror, som växte upp i Eritrea, hade inte samma möjligheter och Girma kunde därmed jämföra vilken stor skillnad det är att ha tillgång till teknologi för att möjliggöra studier för exempelvis dövblinda. Hon hade bland annat hjälp av en braille terminal, en apparat som hjälper henne läsa längre texter. För blinda kan vardagliga ting ställa till med onödig problematik och går att förebygga om man drar nytta av deras erfarenheter. Saker som stabila utemöbler i hemmet, modern teknologi och assistens i vardagen gör att de kan ha samma utvecklingsmöjligheter som resten av befolkningen. Det drar samhället nytta av i det stora hela.

Vidare karriär och offentliga framträdanden

I Sverige har vi bland annat Riksförbundet DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning) som arbetar för lika rättigheter och möjligheter. Det är inte något som man ska ta för givet och Haben Girma bestämde sig själv för att studera till jurist för att öka tillgången av böcker och annan digital information för personer med funktionsnedsättningar. Hon arbetar numera på heltid för att få fram lösningar och öka förståelsen för de utmaningar som exempelvis dövblinda behöver klara av på daglig basis. Hon säger att digital information endast består av ettor och nollor och att den går att omvandla till en rad olika format. Vidare säger hon att programmerare och teknologiska designers har stora möjligheter att förändra vardagen för en stor grupp människor och att hon hoppas att de gör det. Den 20 juli 2015 träffade hon USA’s president Barack Obama för att betona vikten av teknologi för dövblinda och andra funktionshindrade.

Ragnhild Kåta är en inspirerande person inte bara för dövblinda, utan för alla. Hon var den första dövblinda personen i Norge som fick utbildning, och hon inspirerade bland annat Helen Keller, som är den kanske mest kända dövblinda personen. Ragnhild Kåta lärde sig nämligen att prata, trots sitt tillstånd, och detta inspirerade Helen Keller att göra detsamma. Det kan kanske vara svårt för en person med fem fungerande sinnen att förstå hur viktigt det är med inspirerande förebilder som Ragnhild Kåta och Helen Keller, men man måste betänka att alla de saker som en seende och hörande människa ser som så självklara att de inte ens reflekterar över dem, som att öppna och gå igenom dörrar, utgör ett hinder för en dövblind person, som de måste överstiga.

Ragnhild Kåta föddes år 1873 i Vestre Slidre i Norge. Hon förlorade sin syn och sin hörsel när hon var tre och ett halvt år gammal, liksom sitt luktsinne och smaksinne, antagligen som en följd av scharlakansfeber. Att hon fick sin utbildning berodde till stor del, om inte enbart, på att hon träffade läraren och författaren Hallvard Bergh år 1887. Bergh blev så tagen av Ranghilds situation att han skrev en artikel om henne i tidningen Verdens Gang. Denna artikel lästes i sin tur av Lars Havstad, en pionjär inom utbildning för döva i Norge, och själv döv. Havstads bror var administratör på ett läroinstitut för döva, och han skrev ett brev till Bergh och föreslog att han borde kontakta hans bror.

Brodern, Elias Hofgaard, gick med på att ta in Ranghild på skolan, och den norska staten gick med på att betala för hennes utbildning. Så fick Ragnhild gå till skolan för första gången när hon var 14 år gammal. Det var Hofgaard som bestämde sig för att han skulle lära Ragnhild att tala, och det var en lång och komplicerad process. Han lärde henne först att uttala bokstäverna, och sedan att kombinera ljuden till stavelser och till slut ord. De första orden hon lärde sig var ”ur”, ”fot” och ”bord”, och Hofgaard lärde henne ordens mening genom att upprepade gånger, under flera dagar, associera orden med respektive föremål, tills Ragnhild förstod att orden hon uttalade benämnde dem. Ranghild lärde sig också att förstå andra genom att lägga sin hand över deras mun när de talade. Ett år efter att hon börjat på skolan kunde hon redan säga enkla meningar.

Att kommunikationsförmågan begränsas av att man lider av nedsättningar inte bara av ett sinne, utan av två, förstår nog de flesta. Men hur gör man egentligen för att kommunicera med andra människor om man varken kan se eller höra? Svaret är, som i så många andra fall, att det beror på.

Dövblinda är nämligen en mycket bred grupp, och inom den gruppen finns ett spektrum av dövblindhet som gör att två personer som båda kan kallas dövblinda kan ha mycket olika förutsättningar när det gäller att kommunicera. Det finns till exempel de som har så mycket kvar av sin hörsel att det går att prata med dem med rösten, och de kan i vissa fall även svara med sin egen röst. Det är således inte alls ovanligt att någon som är dövblind har ett talat språk, som svenska i Sverige, som sitt modersmål, och inte ett teckenspråk eller någon annan form av kommunikation. På motsvarande sätt, för synen, finns det de som har så pass mycket av sin syn kvar att de kan kommunicera via teckenspråk.

För de som inte har vare sig synen eller hörseln kvar alls, är det vanligaste sättet att kommunicera att använda så kallat taktilt teckenspråk, som använder sig av känseln. Taktilt teckenspråk används genom att man tecknar ett tecken i den dövblindes handflata med fingrarna, som han eller hon kan avläsa med hjälp av känseln. Den dövblinde kan sedan teckna tillbaka med hjälp av vanligt teckenspråk. Något som är viktigt att tänka på när man kommunicerar med någon som är dövblind är att man är tydlig, eftersom en dövblind person inte kan se vilket ansiktsuttryck man har, något som spelar stor roll när man kommunicerar med hjälp av teckenspråk med seende döva. Sådana känslor måste istället uttryckas med hjälp av händerna. För att någon som är dövblind ska kunna kommunicera med de som inte kan teckenspråk eller taktilt teckenspråk, finns särskilda dövblindtolkar. Dessa är en förutsättning för att dövblinda ska kunna göra vanliga saker som att söka läkarhjälp vid problem som nageltrång, illamående eller andra vanliga åkommor.

För att kunna läsa skrift användser dövblinda samma metod som blinda, det vill säga blindskrift.

Förbundet Sveriges Dövblinda, som förkortas FSDB, är en intresseorganisation för landets dövblinda som är både partipolitiskt och religiöst obunden. Den verkar för alla människors lika värde och att dövblinda i samhället ska ha samma rätt att vara delaktiga, självständiga och självbestämmande som alla andra. Föreningen arbetar också för att bryta den isolering som många dövblinda kan finna sig i. Kortfattat kan man säga att FSDB vill verka för att förbättra livsvillkoren för dövblinda i Sverige.

En förutsättning för att någon som är dövblind ska kunna leva i samhället på samma villkor som andra är att de har tillgång till en bil och någon som kan skjutsa dem till arbete, aktiviteter och annat. Detta eftersom det medför stora svårigheter för dem att ta sig fram med hjälp av kollektivtrafik. Om du har någon i din närhet som är dövblind och har behov av en bil, men du själv eller den dövblinde inte har de ekonomiska medlen som behövs för att köpa en bil, kan ni gå in på Advisa.se. Man kan också söka bidrag genom FSDB.

För att göra verklighet att de mål som FSDB strävar mot arbetar de på flera sätt. De driver till exempel politiska kampanjer utåt mot samhället, liksom kampanjer för att informera om dövblindhet och öka medvetenheten. De arbetar också direkt mot sina medlemmar, till exempel genom att anordna en rad olika aktiviteter varje år. Bara några exempel är en familjehelg på Kolmården för familjer med dövblinda barn eller ungdomar, en vinterweekend i Sälen, ett ridläger, en pappahelg och höstlovsaktiviteter på Bosön. Föreningen ger även ut två tidningar, dels Nuet, en nyhetstidning för dövblinda, dels Kontakt med FSDB som är föreningens medlemstidning.

Föreningen har en lång historia, då den grundades redan 1959. Sedan dess har föreningen växt både i antal medlemmar och i antalet regionala föreningar. När hela föreningen ombildades 2008 hade den 700 medlemmar fördelade på 12 regionala föreningar. Förutom dessa finns även specifika sektioner, till exempel Föräldrarådet, en föräldrasektion, och DBU, Dövblind Ungdom, som är en ungdomssektion.  Fram till 2010 samarbetade föreningen med Handikappförbundet, men det året bytte de samarbetspartners till Lika Unika, som fokuserar särskilt på mänskliga rättigheter.

Francisco Goya är en av Spaniens mest framstående konstnärer, som levde mellan 1746 och 1828. Han är bland annat känd för att ha varit hovmålare under en period, och för att ha skildrat Napoleonkriget och dess brutalitet. Det som är mindre känt är att Goya vid sin död var helt dövblind.

Under de senare åren av hans liv var Goya starkt påverkad av krigets hemskheter och förbittrad över hur Spanien styrdes. Han sökte därför isolera sig från samhället, och köpte ett tvåvåningshus på landsbygden utanför Madrid. Huset kallades ”Quinta del Sordo”, ”Den döves villa”, efter husets tidigare ägare, men när Goya flyttade in var han själv nästan helt döv som en följd av en av de allvarliga sjukdomar han genomlidit. Den sjukdom som orsakade dövheten led han av vid 46 års ålder, och när han flyttade in i villan var han 72 år gammal. Under den tid som han bodde i huset målade Goya en uppsättning av 14 målningar, som skulle komma att bli några av hans mest kända, och som på spanska går under namnet ”Las Pinturas Negras”, ”De svarta målningarna”. Goya målade dem ursprungligen som väggmålningar i huset, och de föreställer mörka och groteska motiv som återspeglar Goyas egen rädsla, hans förlorade tro på mänskligheten och hans kamp mot sinnessjukdom. En av de mest kända målningarna är ”Saturno devorando a un hijo”, ”Saturnus äter sin son”, som föreställer guden Saturnus när han gör just det. Målningarna gjordes inte på beställning, utan på eget initiativ av Goya, och det är sannolikt att han aldrig tänkte sig att de skulle visas upp för någon. Trots det har man i efterhand skrapat bort målningarna från väggen och lyckats överföra dem på målardukar. De visas nu upp i en permanent utställning på Pradomuseet i Madrid.

Alla kan någon gång känna det som Goya sannolikt kände under sin tid i Den döves villa: en uppgivenhet inför tillvaron och något av förlorat hopp. För de flesta är dock dessa känslor övergående, och den bästa medicinen är ofta en god natts sömn. På Sleepo.se hittar du ett stort utbud av sängar som kan bota de flesta grubblerier.